Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej tagit mer än tre steg, förrän frun ropade honom
tillbaka.
— Pelle, hvarför ska vi göra den stackarn illa?
Det är grymt att beröfva henne lifvet, hon har ju
inte gjort oss något ondt.
— Såå? Jo den här eller någon annan har ätit
två hål på en splitt ny duk å gnagt hörnen af två
andra, ä det ingenting det?
— Inte kan du veta, att just den här gjort det,
invände frun ifrigare — hvarför ska då hon, som
kanske ä oskyldig, lida för de andra?
— Hon eller hennes släktingar, envisades Pelle
— det kvittar.
— Men det ä grymt. — Se så vackert, silkes-
lent hår hon har, å så små söta fötter. — Nej Pelle,
jag ber dig, släpp henne! — Och då han fortfarande
ovillig stod kvar på sin plats, tillade hon triumfe-
rande öfver att ha hittat ett så fyndigt argument.
— Tänk om du själf vore en råtta, som någon fån-
gat, hvad skulle du då säga?
— Att, fruntimmerslogiken ä urstyf, knotade
Pelle halfhögt, men då han alldeles icke kände nå-
gon obetvinglig lust att uppträda som en stackars
råttas bödel, vände han om igen. — Ja hon får väl
sin frihet åter då — och med en knyck öppnade han
gillret och skakade ut fången på marken. — Si så
hon kilar, oj en så’n lifvad figur. Titta Kalle ...!
Nej men hva nu då, smiter hon inte in rätt bredvid
skrubben ... åh hvilken ... Var lugn, Kalle, jag sä-
ger ingenting fult, men innan kvällen ska du få se,
att hon ä framme igen å gnager på mina arma du-
kar, det kan man kalla tacksamhet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
