Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tala att gifva med sig, då kröp en högre rodnad
uppför hennes fylliga kinder.
— Nu är du orättvis, Pelle, sade hon med en
lätt darrning på rösten.
— Kommer aldrig i fråga, förklarade Pelle obe-
sväradt — jag har fått tandvärk utaf att bita i de
här stenflisorna.
En annan än fru Eleonora Grankvist skulle be-
stämdt ha blifvit ledsen öfver ett dylikt förtal mot
bröd, som ej vore äldre än tolf timmar, men hon
lutade sig med skalken i ögat mot stolens ryggstöd
och svarade försåtligt.
— Hvarför köper du inte själf hem maten, kära
Pelle?
— Du sade det, utbrast han förtjust och glömde
nästan bort sitt dåliga lynne — jag ska sannerligen
själf sköta den saken hädanefter. Och utan resone-
menter eller gnat ska jag bevisa dig, att man kom-
mer ganska långt med en enda tia. Ja vänta bara,
får du se! — Sedan plockade han ut alla småpengar,
lade blott en tiokronesedel i portemonnäen, reste sig
och gick med en triumfators stolta hållning.
Frun sade fortfarande ingenting, hon endast log
på ett särdeles retfullt sätt, men ingenting hejdade
Pelle, han hade föresatt sig att utföra ett storverk,
han skulle äfven göra det.
Och just af denna anledning kom det sig, att
Pelle tidigt på förmiddagen begaf sig ned till Munk-
bron för att gifva ett prof på sin talang som ett
första klassens hushållsgeni. Usch hvad det skulle
gå lätt att slå Kalle med häpnad! I en kryddbod
köpte han till en början fyra apelsiner. De voro
inte egentligen någonting riktigt i matväg, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
