- Project Runeberg -  Pelle. En idyll /
40

(1895) Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt litet på tre kvart, cigarren i ena mungipan och
käppen svängande mellan venstra handens tumme
och pekfinger skyndade Pelle uppåt söder. Men ju
närmare han kom hemmet desto kortare blefvo hans
steg. Trettiosju öre och tre kycklingar, det andra
räknades naturligtvis inte, morötter, färg, apelsiner
och chokladkakor, det var då inte vidare stark mat.
Pelle stannade ett ögonblick och funderade. Om
han skulle smita kring hörnet, kvista i väg upp till
en bekant, vigga ett par tior och sedan riktigt krossa
Kalle? — Nej det vore ogentilt. Hade han satt sig
fast i klistret, så fick han också stå bocken, därmed
jämnt. Men nog var det förargligt, att hon i stäl-
let skulle triumfera öfver honom, ty nu kände han
hur den sista skymten af tillförsikt sjunkit ända ned
i hälarne och ej visade tendens att stiga högre.
Och så öfvergick Pelle med känslomänniskors van-
liga lätthet till den motsatta ytterligheten och var
med ens öfvertygad om, att hans handel misslyckats
från början till slut. Nåja, tänkte han resigneradt
— hvarför morskade han sig på förmiddagen, det
här var rätt åt honom, han förtjänade en snoppning.

Pelle gick allt långsammare och långsammare.
När han kommit in på sin egen gata, höll han ögo-
nen så envist fästade på stenarne, att de förbigående
trodde honom hafva tappat något mycket värdefullt.
I sista hörnet nickade Pelle åt sin poliskonstapel,
som besvarade hans hälsning med ett alnsbredt grin.
De kände hvarandra sedan flere år tillbaka de där
två. Pelle hade en dag upptäckt konstapeln på sin
gata och genast frapperats af hans trefliga uppsyn.
Sedan den tiden hälsade de alltid och växlade ofta
ett ord i förbifarten. Ett af Pelles största nöjen be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:33:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jgpelle/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free