Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ske borde han också falla på knä som förr i den
gamla goda tiden. Bara inte Kalle var fnurrig, det
där vecket mellan ögonbrynen oroade honom. Han
önskade, att han, då kycklingarne lämnades, sett ef-
ter, om det funnits kvar, men i alla fall...
Pelle hostade svagt för att ådraga sig hennes
uppmärksamhet, men hon rörde icke en gång på
hufvudet. Jaså hon var verkligen ond, hm! För
att riktigt öfvertyga sig därom tappade Pelle käp-
pen och bullrade förtvifladt, då han åter tog upp
den. Min sann hon låtsade höra något, hon endast
böjde sig framåt öfver maskinen, så att han ej såg
hennes ansiktsuttryck. Hm hm, det här var värre
än någonsin, han hade bestämdt gjort henne mer
ondt än han föreställt sig.
— Kalle, sade han halfhögt.
Intet svar.
— Hör du inte? fortsatte han högre.
Samma högtidliga tystnad.
— Äh, nu ska du inte vara fånig, Kalle!
Pelle tyckte sig förnimma ett ljud närmast lik-
nande en halfkväfd snyftning, och när han tog ett
par steg framåt hade hon dolt ansiktet i linnet på
symaskinen, men, han såg, hur hon rodnade ända
ut på halsen och örsnibbarne. Pelle blef riktigt
hjärtängslig i en hast och drog i sina ljusa musta-
scher, så att två strån lossnade och följde med fing-
rarne. Hur skulle han nu bära sig åt? Plötsligt
stannade han och spetsade öronen, det lät inte alls
som gråt, snarare var det en undertryckt fnissning,
men han var långt ifrån säker på sin sak. I sin
obeslutsamhet nappade han åt sig saxen från ma-
skinen och gick ut igen. Tårar var hvad han minst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
