Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som bort göra hans yrkesbröder afundsjuka, så-
vida någon af dem sett honom framför sitt staffli,
men nu togo de i allmänhet ingen notis om kam-
raten där uppe bland södra bergen, sedan han fått
familj.
Och när han till slut lagt in sina penslar och
annat i skrubben samt rökt aftonpipan, tog han sin
hustru i famn och sade så trohjärtadt, en sådan där
prisse som han kunde säga det, att de två aldrig
skulle gruffa mer, för det var ändå dumt af dem.
Hon såg upp till honom med en skymt af oro
i blicken, kanske han ändå varit mer ledsen än hon
trott, och därpå slog hon bägge armarne kring hans
hals och frågade litet hjärtängsligt, ty han hade nyss
talat så allvarligt.
— Du tycker väl inte, att jag varit elak mot
dig?
— Hö hö hö, skrattade Pelle och for med han-
den öfver ögonen, ty han kände liksom något fuktigt
i närheten.
— För ser du, jag var nog elak, tillade hon be-
kymrad.
En sådan blick han erhöll, den trängde ända
ned i hjärteroten, och så den värmde sedan! Åh så
vältaliga hennes ögon voro, ingen tunga i världen
förmådde säga detsamma som de.
— Vet du Kalle ... Längre hann han ej, ty de
kommo alldeles för nära hvarandra. Så stodo de
tysta en lång stund, tills hon behändigt slingrade
sig ifrån honom och skyndade bort för att lägga
arfprinsarne, men i dörren stannade hon ett ögon-
blick och sade med sin skalkaktiga tjufpojksmin:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
