- Project Runeberg -  Pelle. En idyll /
57

(1895) Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eftermiddagstupplur, och vände sig halft mot den
lilla skrikhalsen för att bära henne till mamma, men
de små knäna, som flitigt bearbetade hans rygg,
gjorde honom vek om hjärtat, han afstod därifrån
och skrek öfver gårdsplanen. — Hör du Kalle, min
lilla skatt, sickan vill inte sofva, säger hon. Hon
kan gärna få vara uppe, det gör väl ingenting för
en gång. — Ordning sa du. Ja det förstås, visst
ska man vänja barnen vid ordning, det ä inte tu
tal om den saken, men för en gång betyder det min-
dre. — Pappas lilla slarfva, mamma påstår bestämdt,
att det inte duger, vi får väl lof att gå in å lägga
oss då. Hä hä hä, Kalle, hon begriper, hva jag
säger, det syns på henne. Oj, hon riktigt puttrar å
fräser som en gammal kaffepanna, hon är missnöjd
å fordrar en ny mat- å sofordnings införande. Å
hvarför skulle precis min dotter behöfva höra till
de stilla i landena, när alla andra bråka? Det all-
männa missnöjet, ser du, Kalle, det grasserar svårli-
gen, å nu har flickan börjat insupa tidsandan. — Aj
aj liten, mamma säger, att vi redan strejkat en half-
timme öfver tiden å menar, att ordning ä vådligt
hälsosam för små barn å för deras pappor också.
Lilla pullan lägg nu vackert armarne kring pappas
hals, så kila vi till mamma.

Pelle reste sig slutligen med sin yngsta ätte-
lägg i famnen och styrde kurs på förstugtrappan,
där mamma väntade att få mottaga hans börda.
Och trots lillans protester måste han lämna henne
ifrån sig, men alldeles utan invändningar kunde han
ej förmå sig därtill.

— Äh hör’u Kalle, inte ska vi vara knottriga
mot grabbarna, sade han för den skull. — Om di

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:33:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jgpelle/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free