Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så’n spetsbof, vann han inte ett tag till. Nej hör du
ditt lilla frö, nu börjar vi på nytt.
— Hvad i all världen har han hittat på nu igen?
mumlade fru Grankvist bekymrad och gick mot
porten, utanför hvilket oväsendet tilltog med för-
dubblad styrka. När hon såg ut på gatan, visste
hon först ej, om hon skulle blifva ledsen eller ond,
det var verkligen det värsta, som händt på rysligt
länge. Där stod Pelle svettig och glad midt i en
skock små, smutsiga trasvargar från granngårdarne
och singlade slant.
— Usch, Pelle! ropade frun ängsligt.
— Jaså ä det du, Kalle, svarade hennes man,
som helt och hållet förgätit sin nyss förut visade
värdighet. — Kom hit ska du få se så lifvadt vi
har. Di här herrarne knorfva mig alldeles förba-
skadt. Den där han heter Jonte å har redan kug-
gat mig på sex öre, men jag tror nästan han fuskar,
för annars skulle jag väl också vinna någon gång.
— Titta, nu singlar jag! — Sa du gubbe, Jonte? —
Min sann ä det inte gubbe för honom igen. — Visa
mig, hur du lägger slanten! — Jaså, så där. — Nå,
nu kastar jag igen å säger gubbe. — Ä det pil?
Nej ni var mig ena baddare allihop, men jag ger
mig inte en tum för det.
— Pelle! ropade frun ånyo, men nu litet högre
än förut.
— Kommer strax! — Ja nu får jag visst lof att
gå in å låta lägga mig, min mamma vill inte, att
jag ska vara ute längre, som herrarne hör. Adjö på
er, vi träffas, när vi råkas! — Pelle nickade åt sina
medspelare, hvilka högt förkunnade, att han var en
nedrigt festlig kropp, och slank in genom porten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
