Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån sig än de retfulla hvisslingarne. — Nej det
gick för långt. Hon reste sig och kastade en for-
skande blick bort mot syrénhäcken, skulle han då
inte komma och bedja om förlåtelse snart? — Jaså
inte. Med en energisk knyck på nacken gick hon
in och stängde hårdt dörren bakom sig.
Pelle stoppade händerna i fickorna och såg långt
efter henne. Hvad skulle det här betyda? Hm, han
borde kanske krama ur sig, hvarför han svarfvat
ihop sina små, oskyldiga lögner, Kalle fick väl
skratta en vers åt honom, efteråt blef hon så mycket
snällare. Nåja någon egentlig brådska var det inte,
han kunde gärna vänta än så länge, för han tyckte,
att hon var åtskilligt konstbesynnerlig i kväll.
En stund därefter visade sig unga frun åter.
Hon hade kommit på andra tankar och trodde, att
hon varit för häftig. Hon gick också rakt mot
Pelle, som envist vände ryggen till och ej låtsade
se henne, då hon tog första steget var det aldrig
farligt att morska sig.
— Det ä inte vackert af dig, Pelle, att narras
så där, sade hon med en rest af förtrytelse i stäm-
man, ty det gick naturligtvis ej an att förlåta honom
för snart.
— Hur många gånger tror du, att jag gjort
det då? frågade han öfver axeln i stället för att
svara,
— Hur många? — En vet jag.
— Nehej du, fyra, inföll Pelle nonchalant, ty
inte var han den, som gaf sig i första taget inte.
— Fyra!
Pelle hörde på tonfallet i hennes röst, att hon
var ledsen och ångrade genast sin elakhet, men att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
