Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ge sig så hastigt — hm! I alla händelser fann han
hela tillställningen mindre lyckad och önskade, att
han aldrig kommit på den där idén, försoningen var
nog tusan så styf, men själfva gruffet var förbaskadt
— hu! Han kände sig några sekunder ungefär lika
lefnadsglad som en hund i en brunn med locket på,
men... ja hon fick gärna flina åt honom, nu var
det omöjligt att visa sig kall längre, och så gjorde
han hastigt helt om och sade trohjärtadt, om än
något motvilligt.
— Herre gud, det var ju för din skull, du blir
alltid så glad när jag kommer med hälsningar...
Längre hann Pelle ej i sin förklaring, med ett
gladt utrop lutade hon sig mot honom, hon hade
blott väntat det där tonfallet för att gå honom till
mötes.
— Åh Pelle, mot dig kan man inte vara för
snäll, hviskade hon, och den där glittrande glada
blicken, som alltid gjorde honom hufvudyr af för-
tjusning, strålade ur hennes ögon.
— Hö hö hö! skrattade Pelle och sökte efter
ord för att uttrycka hvad han kände, men nu stod
det stilla, han förmådde ej frambringa annat än ett
skrällande hö hö hö!
En lång stund hördes ingenting under syrén-
häcken, och som mörkret redan inbrutit syntes hel-
ler ingenting i dess skugga, men snart drog Pelle
sin fru med sig till förstugtrappan, skulle det vara
riktigt högtidligt, borde de också sitta på det gamla
vanliga stället. Och där berättade lilla frun i ett
anfall af uppriktighet, att hon på hemvägen fått en
utomordentligt magnifik idé, hon skulle vid hem-
komsten förarga sin herr man. Hvarför ville hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
