Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
signeradt, men kastade icke desto mindre en sned
blick mot höjden. — Det var nedrigt i alla fall.
Han gick in till sig, slängde kavajen i en vrå
och krängde på sig den gamla hedersknyffeln till
frack, som visade en opassande lust att grina i söm-
marne, men det gjorde förstås ingenting; är man
bara glad och målarfrisk kan en lifvad prisse gå
barfotad i snön. Pelle fumlade förtvifladt med sin
halsduk, svängde på höft ihop en omöjlig knut, men
det var bra i alla fulla fall, ty han kunde absolut
inte med de där färdiggjorda rosetterna, utan före-
drog obetingadt sin gamla knythalsduk; den var ett
minne från tiden på principskolan, och då hade det
varit lifvadt med besked. Så snart Pelle färdig i all
sin glans och nickade belåtet mot den skäggiga fi-
gur, som spegeln troget återgaf.
— Si så där ja, nu lönar det sig inte, att någon
morskar sig mot mig! — och segerviss knuffade han
upp dörren och trädde ut i salen.
Där stod redan lilla frun med unga herrskapet
Grankvist vid sidan. Hon var så förtjusande täck
i sin ljusa sommarklädning med den ostyriga luggen
som en ram kring det käcka ansiktet, att Pelle hä-
pen måste stanna för att riktigt beundra henne.
— O, Kalle, du ä gräsligt söt! skrek han öf-
verljudt.
— Tycker du!
— Alltid Kalle, alltid!
— Men du .... Usch, Pelle, du har färg på armen,
gammal intorkad färg.
— Har jag? — Åh, det låtsar vi inte om, så
märker ingen annan det heller. För resten ska’ väl
jag också skylta på något sätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
