- Project Runeberg -  Pelle. En idyll /
120

(1895) Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väldigt med pengar i huset, och dessutom erhöll
han oväntadt en hel knippa finare beställningar.
Nå, hvad gör en förståndig karl, då lyckan pladask
dimper öfver honom så där? — Jo, då ger han sig
bums i väg och flyger ut i stora, vida världen. Den
tanken hade Pelle för öfrigt länge burit inom sig,
nu skulle den realiseras och det i en tvärhast ändå.

Oj, hvad Pelle var glad! Ledsen hade han för-
stås aldrig varit, det låg inte för honom, men nu
var det också någonting särskildt med i spelet, nå-
gonting jubelextra. Förut fick han sig allt som
oftast en pådyfling för sin något tunna färg och
sitt petiga manér, men just när kritikussarne borstade
sig som värst och hotade att grundligt klatscha om
honom, vände sig bladet och de började tala ur en
annan ton. Petigheten blef hastigt och lustigt en
utsökt delikat behandling och hans tunna färg vitt-
nade om en berömvärd pietet för naturens sanningar
o. s. v. Pelle blef nästan allvarsam, när han läste
det där, men sedan började han anse sig för en knäfla
duktig karl, hjulade ett hvarf öfver gräsplanen och
hojtade på Kalle, så att hon förskräckt sprang ut,
troende att han brutit armar och ben af sig eller
drabbats af någon annan svårare olyckshändelse.
Men när hon fått läsa allt berömmet, slingrade hon
armarne kring hans hals och kysste honom så där
innerligt genomhjärtligt, som endast hon kunde det.
Herre Gud hvad det var stiligt alltihop, och när han
sedan sade: nu dyker vi i väg, förstår du, kysste hon
honom en gång till.

De hade aldrig talat med hvarandra om den
saken förut, fastän bägge längtat därefter, så att de
kunnat längta ihjäl sig, men nu ... nu sutto de uppe

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:33:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jgpelle/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free