Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de kunde. Pelle kom genast i stämning. Det såg
förstås litet gjordt ut så där med femton stycken
små snorhyflar i rad, men de tyckte om honom, det
märkte han nu, och han hade heller ingenting emot
dem. Sådana där bytingar skall man vara hygglig
emot, ty är man det, blifva de lika beskedliga som
vax, men slår man efter dem och visar sitt förakt,
så göra de lika mycket rackartyg som dagarne i
året. Han kände nog till dem, han, och hade själf
ingenting att skryta med; i sina yngre dagar var
han full med svinborst han också.
Vid stationen väntade svärfar, Borg, Skog och
ett par andra prissar, medan Strand ännu höll på
att knoga öfver Centralplanen; han kom alltid för
sent, det var en af hans egenheter.
Pelle plockade ned grabbarna, men sprang ifrån
sin fru och alla småsakerna för att ila mot vännerna.
Ja, där stod han nu med hatten på tre kvart, cigar-
ren i ena mungipan, sommarrocken kastad öfver
axeln och promenadkäppen dinglande mellan venstra
handens tumme och pekfinger, alltid densamme.
— Tjenis, gubbar, tjenis! — Jaså, fröken Kihl-
gren ä också med, då tar jag tillbaka å säger mitt
herrskap i stället. — Ja, egentligen skulle jag väl
säga adjöken tvärt på skifvan, men det får vara så
länge. Ja, nu åker man med barn, blomma å hela
pepparn ... Adjöss, min far, adjöss, min mor, adjöss,
min syster och min bror, nu reser jag te främmad
land ... men jag kommer snart igen. — Pelle gno-
lade så högt, att frun måste draga honom i rocken,
men han hvarken hörde eller såg, icke ens den
massive portvakten, som hotande närmade sig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
