Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Adjö, prissar!
Men det låg någonting innerligt i rösten, den
glade Pelle lemnade ett ögonblick helt och hållet
rum för den hjärtegode.
En ryckning i vagnarne åtföljdt af det gniss-
lande ljud, som uppstår, då ett tåg sättes i gång,
och järnvägssträngen rullade ut under banhallen.
Lilla frun viftade ifrigt med sin näsduk, hon
hade lärt sig att hålla af mannens vänner och så
stod ju pappa där, bred och skinande, och ehuru
hon var så sprittande glad ända innerst in i hjärte-
roten, att hon velat hoppa jämfota eller göra något
annat galet, så bredde likväl det vemod, som alltid
ligger i ett afsked, en slöja öfver hennes ögon.
— Adjö, prissar! ropade Pelle ännu en gång.
Han var både glad och rörd, äfven stolt, ty de svängde
förtvifladt med hattarne, och svärfarsgubben skyld-
rade med sin påk, och Kalle Strand, gamla jubelfa-
gotten, var pin vriden. Det gjorde Pelle godt att
se, hur de tyckte om honom hela bundten, heders-
knyfflar där!
Ehuru de försökte se obesvärade ut, voro de
verkligen smått allvarliga allesamman, och Borg,
som aldrig var rädd för att kläda så väl sina som
andras känslor i ord, vände sig till Skog och sade:
— Var du lugn, min gosse, han kommer snart
igen, å en vacker dag sitta vi alla tre, eller kan-
ske alla sex...
— Hm! hostade kassören och betraktade nyfiket
sin vän.
Men Borg låtsade som om det regnat, och fort-
satte ej. Han hade i en hast blifvit ofantligt intres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
