Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sexhundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
femhundrasjutton mot ett okändt mål, hur långt aflägset
visste de icke, hvad de där skulle utföra hade
ingen klargjort för dem. Men framåt gingo
de, glada och modiga, fyllda af tron på sin sak.
De hurrade för framtiden, dessa män, som gingo
att offra sin egen, de jublade åt lifvet, »de
sexhundra, som ville visa världen, hur män förstå
att dö».
Och de sjöngo. Gamla och unga blandade
sina röster. Där ljödo mörka och ljusa stämmor,
djupa och höga, hesa och klara. Men alla
sjöngo samma melodi och samma ord gingo
öfver allas läppar. De upprepades om och om
igen, de kommo åter och åter under den
ändlösa marschen mot norr.
— Allons enfants de la Patrie, ljöd det ur
femhundrasjutton strupar. Den sång, som inom
kort skulle bli en nations frihetshymn och sedan
hela världens, bars af dessa män genom
Frankrike. Ensamt det var en bragd, och till
evärdeligt minne däraf erhöll hymnen namn efter dem
och deras stad.
Framåt gingo de genom dagar och nätter,
genom hetta och regn. De skonade icke sig
själfva, de ämnade ej heller skona andra. Ur
dammolnen, som deras fötter rörde upp, och
som omgåfvo dem på alla sidor, stucko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
