Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afgörandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett knipslugt leende skilde Malôts läppar
och visade två rader ojämna tänder.
— Jag har stor familj, tänkte han och sade
halfhögt, liksom för att styrka sig själf: — Hustru
och sju barn, små sjukliga stackare, som inte
äga något annat stöd i världen än sin far.
Han vände ryggen åt geväret i hörnet, så att
dess åsyn ej skulle bringa honom ur jämnvikt.
Strax efteråt knäppte han belåtet med fingrarna.
Hade inte grannen i vindskupan bredvid sagt,
att man i dag antagligen kunde vänta en
stormning? Jo visst. Den armé på hundra tusen
man, som oväntadt omringat Nantes, hade redan
gjort ett par allvarsamma försök att taga staden,
ehuru de hittills misslyckats. Men nu... å
ena sidan hundra tusen fanatiska och
hämndgiriga bönder med artilleri och djärfva anförare...
å andra tio tusen utsvultna och trasiga soldater
jämte stadens inbyggare. Det var just något
att ställa upp mot det stora antalet utanför.
Till på köpet var soldaternas chef en f. d.
aristokrat, en sådan där, som man aldrig
vågade tro.
— Nej, sade Malôt energiskt till sig själf,
— en klok karl aktar sig allt. — Han fick vara
tacksam för att ha undgått de faror, som redan
hotat honom. Med ens insåg han det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
