Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afgörandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med långa mellanrum. I stället dundrade
angriparnas häftigare och med en nästan
triumferande kraft. Så ofta de tystnade, hördes
gevärssmattret tydligare än förut.
— Hvad sade jag? utbrast Malôt och torkade
några svettdroppar från pannan. Vi äro slagna!
Hjälp mig att flytta sängen framför dörren,
chouanerna äro galna, när de storma. Kvinnor
och barn betyda ingenting för dem. Hjälp
mig då!
Med förenade krafter flyttades sängen, och
det torftiga bohaget staplades brådskande upp
däri.
— Så, ja, pustade Malôt anfådd, — nu
kanske... bara de inte sätta eld på huset.
Skräckslagen af denna nya tanke vacklade han bort till
en vägg och stödde sig skälfvande emot den.
Hustrun grät förtviflad, hopsjunken i en vrå på
golfvet, och de sju barnen trängdes som skrämda
kycklingar kring henne.
Bullret utanför växte på en gång till något,
som trotsade hvarje beskrifning. Rojalisternas
kanoner dånade vid stadsportarna, och deras
hurrarop trängde till den lyssnande familjens
öron. Så skakade huset af ett bedöfvande
oväsen, inför hvilket själfva himlen bort rämna.
Det var försvararnas sista salfva, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
