Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afgörandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framryckning. Han såg deras krokiga ryggar
och böjda knän, och han kände genom
hörsägner deras grymhet.
— Om femton minuter äro de midt inne i
staden, stammade skoflickaren hest. — Det var
förtruppen, de hålla på att kringgå oss. — Malôt
befann sig åter vid fönstret, ty ett kort
knastrande läte hade väckt hans uppmärksamhet.
Han hann tids nog för att se, hur den siste i
flocken med ett kolfslag spräckte den stupade
soldatens hufvud.
Med ett ilsket rytande grep Malôt sitt gevär.
Innan hustrun hunnit springa upp och hindra
honom, hade han bitit af en patron och börjat
ladda.
— Madonna och alla helgon! flämtade hon,
— tänk på mig... på dina barn!
»Det gör jagi» hväste Malôt och knuffade
henne åt sidan. — Vi ha de där vilddjuren öfver
oss, och de sista... de, som plundra, äro de
värsta. De skona ingen. Men innan vi dödas,
skall en af dem gå före och visa oss väg.
Mor Malôt var en härdad kvinna, men
inför det, som förestod, mistade hon alldeles
besinningen. Utom sig började hon springa
rundt i rummet och uppgifva höga rop.
Barnen gräto och snyftade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
