Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afgörandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hviskade han. Därmed sjönk Malôt ihop och
inväntade slö och undergifven sitt öde. — Nu
slå de in porten, mumlade han, — så rusa de
uppför trappan och... hustru och barn...
heliga madonna!
Ingenting, af det han väntat, inträffade.
När Malôt vaknade ur sin försoffning och
förmådde urskilja något, hörde han förvirrade rop
och en entonig klagosång nedifrån grändens
djup. Han vacklade till fönstret för att erhålla
visshet, ty denna förlamande väntan hotade att
göra honom vansinnig.
Nedanför trängdes klagande grupper kring
åtta karlar, som buro en sårad på fyra gevär,
öfver hvilka man lagt några kappor.
Klagosångens trista psalmmelodi nådde lyssnaren, men
ingen tycktes tänka på, att skoflickaren Malôt
någonsin aflossat ett gevär. Malôt lutade sig
längre fram, han ville till hvarje pris hafva
visshet. Nu såg han, att det var befälhafvaren,
som bars tillbaka samma väg han kommit.
Och trupperna, som kort förut segervissa
marscherat åt motsatt håll, följde honom sorgsna
och klagande. En officer arbetade sig fram
genom trängseln och ropade en fråga.
— Öfverbefälhafvaren är dödligt sårad,
svarade en klanglös röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
