Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Charlotte Corday
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Se där, Louis, sade den unga flickan och
räckte honom ritlådan, innan han hunnit hälsa,
— där har du. Bli en snäll gosse, och omfamna
mig nu, du får säkert aldrig se mig mer. —
Charlotte kysste barnet på kinden och gick
vidare. Sedan hon tagit några steg, vände hon
sig om och såg med den stora djupa blick,
som ägde förmågan att famna allt, tillbaka mot
hemmet.
Lille Louis satt på tröskeln och betraktade
förtjust den skatt han nyligen mottagit. När
han såg upp, stod Charlotte, som han beundrade
och höll af, och blickade mot honom. Han
log ett tacksamt barnaleende och kvittrade ett
förtjust litet skratt. Morgonsolens glitter föll
på de många hvita fågelkropparne, och
vingarnes slag väckte ekon mellan husen vid den
tysta gatan.
Lille Louis Lunells leende och minnet af
de hvita dufvornas morgonflykt tog Charlotte
med sig, då hon gick för att aldrig återvända.
— — —
I vanlig tid lämnade diligensen Caen. Bland
passagerarne var Charlotte Corday. Rak och
litet stel som vanligt satt hon i ett hörn.
Under de halft sänkta ögonlocken skimrade
irisbågens blå, medan det vackra ansiktet föreföll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
