Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Charlotte Corday
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denne visste icke, hvar »folkets vän» hade
sin bostad.
Charlotte såg förvånad på karlen. Var det
verkligen möjligt, att den ene efter den andre
af de personer, med hvilka hon kom i beröring,
ej kände, hvar Marat bodde. Hon förstod ej
detta och med en otålighet, som hon eljest
aldrig plägade visa, utbrast hon:
— Hör efter... fråga de andra!
Från sin plats på bocken ropade kusken
frågan om Marats bostad till kamraterna. Det
var lyckligtvis en, som kände adressen, och så
snart han nämnt den rullade åkdonet bort.
Charlotte satt rak och stel på baksätet. Det
hade kommit något nära nog utmanande i
hennes hållning. I stället för att som hittills
af blyghet eller inbundenhet ha undvikit allas
blickar, såg hon nu de mötande rätt in i
ögonen. Leendet på hennes läppar var
ungdomsfriskt, men innehöll äfven samma
moderliga ömhet, som hon kort förut visat barnet,
hvilket förtroendefullt lagt sin hand på hennes
knä, ett talande leende, som tycktes säga till
människorna: jag förstår er, jag vet, att ni äro
sorgsna och nedslagna, men nu skall allt bli
bra igen. Jag skall hjälpa er, tanklösa varelser,
jag lofvar er det, jag har medlet i min hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
