Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Charlotte Corday
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vädjan till eftervärlden.
Omedelbart sedan denna rubrik fästats på
papperet, fortsatte hon. Utan uppehåll länkades
ord till ord, fylldes sida efter sida. Hvarje rad
var förut genomtänkt, hvarje mening utgjorde
ett rop. Bland annat skref hon:
»Vi arbeta på vår undergång med större
energi än vi någonsin användt för att eröfra
friheten. Fransmän, ännu en kort tid, och af
er skall ej återstå annat än minnet.
Departementen tåga mot Paris; tvedräktens låga
antänder halfva riket; ännu ges ett medel att släcka
den, men det bör ofördröjligen anlitas.»
Längre ned skref Charlotte:
»Redan har den uslaste bland förbrytare,
Marat, fallande för ett hämnande järn, kommit
Berget att vackla, Danton och Robespierre att
blekna. Fransmän, I kännen edra fiender, resen
eder, rycken fram! Må Berget, tillintetgjordt,
lämna rum för endast bröder och vänner.»
Ett ark var fylldt, och ett nytt påbörjades.
»Frankrike, ditt lugn beror af lagens
verkställande; jag kränker den ej genom att döda
Marat, hvilken, dömd af världen, står utom
lagen. Hvilken domstol skall väl döma mig? —
— — O, mänsklighetens vänner, I skolen ej
beklaga ett vilddjur, som gödt sig med edert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
