Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adam Lux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig annat, än att de gällde fienden i norr och
öster.
Han reste vidare. Diligenshästarne rörde
sig som sniglar, och han klagade däröfver.
Kuskarne försäkrade, att de aldrig sprungit så
snabbt, men Adam höjde på axlarne. Hans själ
förbrändes af längtan efter Paris, denna stad,
där ett enigt och hänfördt folk kort förut
planterat frihetens träd, där den nya dagen randats,
och där män, hvilka älskade mänskligheten högre
än eget lif, länkade framtidens öden.
Feberhettan i hans blod dref honom att springa långa
sträckor bredvid diligensen.
Stundom talade han med sina medresande,
hederliga borgare eller landtbrukare, hvilka
bakom hans rygg logo åt de himlastormande orden
och den häftighet, hvarmed de slungades ut.
Adam hvarken såg eller hörde det, han var en
hänförd svärmare, som endast fantiserade om
alla människors enighet. Hans blå ögon logo
mot alla, och öfver hans veka läppar forsade
stora och starka ord.
Så rullade diligensen ändtligen in i Paris.
Med utbredda armar beredd att taga hvarje
mötande i famn, stormade Adam Lux genom
gatorna. Men dessa af friheten pånyttfödda
borgare gingo stillsamt ur vägen för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
