Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adam Lux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De hade hustru och barn att försörja, de tänkte
på sina familjer, på utskylderna, på hundratals
olika ting, men om friheten bekymrade de sig
minst af allt.
Adam Lux ville ej se de kalla minerna eller
lägga märke till vaneträlarnes hvardagsbestyr.
Han stod vid det åtrådda målet, han befann sig
i frihetsrörelsens medelpunkt. När han mot sin
vilja öfvertygats, att intet af, hvad han redan
sett, var sådant han önskat och väntat, ursäktade
han de goda borgarne. Det var för öfrigt icke
dem han sökte, utan ledarne, männen, som
satte världen i rörelse.
Han fann ledarne och mottogs med öppna
armar. — Aha, Europa vaknade, här anlände
det första sändebudet från germanerna. —
Välkommen, medborgare! hälsade honom Danton,
lejonet, som med sitt rytande väckte en feg
och likgiltig värld ur försoffningen. Robespierre
nickade väl endast och gick förbi representanten
för republikanerna på andra sidan Rhen, men
Camille Desmoulins, den gudomlige Camille,
som först af alla kommit stormen att rasa på
allvar, tryckte hans händer och såg Adam in i
ögonen. Han gick från den ene till den andre,
ungdomligt hänförd, outtröttlig, talade,
deklamerade, sjöng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
