Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adam Lux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så kom hans stora stund. Konventet
mottog Adam Lux, sänd af republikanska klubben
i Mainz, inför sitt skrank. Med en hänförelse
som kom hans pulsar att bränna, hans ögon
att låga, talade Adam. Han sade, hvad han
väntade och hoppades, och han påstod att hela
världen väntade detsamma.
»Berget» klappade händerna, äfven »Träsket»
mumlade ett svagt bifall.
Med utbredda armar och skälfvande af
exaltation slutade Adam Lux sitt anförande.
— Frihet... jämlikhet... broderskap.
Världen väntar det... Världen väntar er...
Så vacklade han bort, berusad af sin egen
lidelse.
En liten snedaxlad man dök upp vid hans sida.
— Hundra tusen hufvuden till... jag tackar
er, medborgare!
Adam såg förvånad på mannen. En
kväljande förnimmelse besvärade honom, och han
hade svårt att andas. Han öfvervann dock genast
det obehag, den andres närhet framkallat. Denne
man var ju ledamot af konventet, alltså värd
beundran och högaktning. Men i hans öron
ringde det: hundra tusen hufvuden till...
Hvad menade mannen?
— Medborgare Marat, sade någon, och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
