Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adam Lux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snedaxlade lämnade Adam för att följa den,
som ropat honom.
Adam säg efter mannen... Marat, ja visst,
mänsklighetens välgörare, folkets vän. Adams
blick var öm och han kände ett oändligt vemod
stiga upp inom sig. Liten, mager, fattig, ful,
förbisedd... så och icke annorlunda borde
»folkets vän» se ut.
På kvällen talade Adam i Jacobinerklubben.
Där ljödo handklappningarna starkare,
bravo-ropen högre. Konventet var tvunget att utåt
iakttaga en stel värdighet, men här brottades
lidelserna, här ljödo de starka orden, lades de
våldsamma känslorna i dagen.
Adam talade äfven andra kvällen. Den
kort förut blyge och litet tafatte ynglingen stod
där stolt och stark, lyftad högt öfver mängden
af sin egen brinnande hänförelse. Han trodde
själf på sanningen af sina ord och tvingade alla
andra att tro. Det var ingen som betviflade
det, då han sade att han aldrig skulle älska
någon annan än friheten.
Han erhöll många vänner, lika häftiga och
lidelsefulla som han, lika glödande patrioter och
starka frihetsälskare. Hvar de visade sig,
hviskade borgarne:
— Frihetens vänner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
