Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gendarmen i dörren visste, hvad som
tilldragit sig. Gamle Remts kläder hade väl
snuddat vid beduinens burnus, och genast
fordrade denne, att juden skulle aflägsna sig. Öknens
söner voro då oresonligt lättretliga och stolta!
Där ute på höjdplatån eller de stora slätterna
var det i sin ordning, att man höll en otrogen
på afstånd. Men inne i staden...
— Rättrogne! började Ali Schekr medlande.
— Ut! röt beduinen.
Gendarmen höjde på axlarne och vände sig
mot Remt Sjelluf. När icke den ene ville ge
vika, hoppades han den andre skulle göra det.
— Hvarför tvista?
Remt Sjelluf insåg, att han icke skulle få
rätt. Hans små, stickande ögon hvilade en
sekund på värden, sedan gledo de bort till
beduinen. Efter en menande nick, vände han
om och gick. I dörren hejdade han sig och
hväste till Ali Schekr:
— Är du ordningens upprätthållare, du, som
föraktar rättvisan? Vid mina fäders gud, jag
skall minnas dig. — Hans blick flög rundt rummet.
— Jag skall minnas er alla. — Med ett
misslyckadt försök att härma arabisk värdighet
skyndade Remt Sjelluf ut på torget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
