Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstodo de, icke orden. — Vi ha anländt för
att hjälpa er, civilisera och höja er, förklarade
nykomlingarne. I sin godhet gingo de så långt,
att de öfversatte förklaringen på begriplig
arabiska. Men männen i de hvita burnuserna
endast skakade sina hufvuden. Vi vilja inte bli
civiliserade, åtminstone inte på ert sätt — vi
vilja behålla vår tro, våra seder, vårt land,
mumlade de.
Angriparne anade oklart, att något icke var,
som de hoppats och önskade. Det
tillmötesgående, man lofvat dem, uteblef, glädjen öfver
deras ankomst fanns icke. Denna hvita och
smutsiga stad rufvade synbarligen öfver farliga
tankar. Dessa barbenta och högväxta män voro
i allt olika invasionsarméns pratsamma och
gladlynta soldater. De inföddes oåtkomliga
slutenhet blef med ens brottslig. Hvarför mottogo
de ej de framräckta händerna? Hvarför svarade
de icke ens?
Luften var fylld med smärta och förundran.
Stillheten före åskvädret inträdde. Spänningen
ökades till bristfärdighet. Vissheten att ett
ohjälpligt misstag begåtts red armén som en mara.
Den första blixten lyste, skarp och bländande.
Några soldater mötte en beslöjad kvinna på en
bakgata. Karlarne voro druckna — af vin eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
