Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hejdade sig också. Det hade åter blifvit
folktomt, sedan skarorna strömmat undan.
— Framåt! kommenderade karlen i
bonjouren. — Det är bara en gubbe. — Han gaf
keppin på sitt hufvud en knuff, så att den åkte
ned på ena örat.
De tre kommo raskt närmare. Den ene
soldatens ögon lyste af en oförklarlig eld. Ali
Schekr stirrade häpen på honom.
— En turkisk spion! ropade karlen i
bonjouren och pekade på gendarmen. — Du...
jag minns inte, hvad du heter... slå till!
Ali Schekr hann inte ens höja händerna,
innan en kolfstöt träffade hans bröst.
Refbenen veko sig. Det svartnade för hans ögon,
och utan ett ljud föll han till marken.
—Rätt så! jublade karlen i bonjouren. — Den
här vägen, tappre kamrat! Ni kan inte
föreställa er, hvilka skatter den hunden samlat.
Soldaterna klefvo öfver Ali Schekr och
sprungo efter vägvisaren. Denne vek in i
återvändsgränden, som förde till Remt Sjellufs hus.
Ali Schekr stönade sakta. Likt skuggor
såg han ett par förskrämda människor skymta
förbi, betrakta honom och därpå skynda bort
igen. Han öppnade ögonen men slöt dem åter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
