Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ikaros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Den begränsning, tid och rum medfört är
upphäfd, tänkte han. — Jord, eld, vatten och
luft ha människosnillet gjort sig underdåniga.
Hvad återstår väl mer? Hans blick spanade
bortom molnbankarne vid horisonten. Där glänste
något, en himlakropp långt borta i universum
eller fyrbåken på den strand dit han styrde?
Han antog att det var en stjärna och satte kurs
rakt på den. — Ännu är det för tidigt — men
snart... snart, planeter och stjärnor, är det er
tur! — Det var hissnande storartadt men icke
förmätet att våga tänka så. Här näst gällde det
universums genomforskande och besök på andra
världar.
— Stjärnor... stjärnor! ropade han högt.
— Vi komma, vi... människobarn!
Underligt klingade hans röst ut i tomheten,
men han märkte det icke. Ej heller förnam
han ensamheten i den tigande rymd, som
omgaf honom. Den var hans värld, hans eröfrade
och kufvade rike, som hans djärfva tanke redan
befolkat med tusenden och åter tusenden
frigjorda människor.
Som en sagans förtrollade fågel gled
flygskeppet på spända vingar genom den blå etern.
Mannen vid styret blickade mot sitt aflägsna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
