Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Segraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länk i evighetskedjan är fullbordad, skuggorna
svartna och kölden andas frost öfver snöfälten,
då — det finns intet tvifvel därom — det är
något som rör sig i orörligheten, det är en
varelse, som flyttar sig framåt, en lefvande i
dödsdvalan, en människa.
Norrskenet, som nyss slocknat och
försvunnit, tändes ånyo. Dess fyrverkeri flammar
upp och belyser den djärfve, som vågar beträda
de stiglösa vidder, där ännu ingen mänsklig
fot satt spår. Mannen, ty det är en man, går
lugn och oberörd framåt. Höljd i nött
pälsverk, som ger honom en svag likhet med de
djur, hvilka ensamma kunna vistas i den arktiska
kölden, kommer han från söder. Norrskenet
bakom honom kastar en gnistrande kaskad af
eld och flammor öfver himlen. Liksom med
tusen brinnande tungor slickar det hvälfningen,
når dess högsta punkt och stupar utför på
andra sidan, visande vandraren vägen. Och så
slocknar det tvärt, blir borta i några få, darrande
försök att sprida ljus och oro i den mörka,
stilla natten. Det är på nytt månen, som strör
sitt bleka skimmer kring isformationerna och
snön. Mannen går vidare. Han har mycket
gemensamt med naturen omkring sig. Stark
och okuflig som den vill han nå ett mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
