Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men starke andar genom tiden draga:
En man gick fram — och mörkret stod i ljus!
Den kraft, som ingen boja kan försvaga,
Slog ut sin fana under stormens brus
Och steg, som Frälsarn, in i folkens hus.
Då gafs ett evigt lif åt tänkta orden,
Ty kaos ordnadt var, och nyfödd jorden.
Allt skönt, som sig ett hem i hjertat danat
Med hoppets längtan att till likar nå,
Allt stort och sannt, som menskosnillet spanat
I himmel och på jord, ur enslig vrå,
Flög fram med solens strålar på det blå:
Det helga Ordet spred sin milda lära,
Att Herrans lof omkring all verlden bära.
Och hvad ej våldets makt med blod på svärden
Förmått att tysta i de fria bröst,
Som slöto inom sig den dolda verlden,
Der såradt hjerta blödde utan tröst,
Nu ljöd, och ljuder än, med maningsröst:
Att endast den är värd sin kungakrona,
Som vet med frihet, strid och frid försona.
Och slägter komma. Men de helga strålar,
I segerprakt uppgångna, gå ej ner.
Och hur despoten än sitt gissel målar
Och lysten efter natt och mörker ser,
Står kraften lugn och stolt åt hotet ler — —
Hell fridens man, som tände ljusets fackla
Och förde frihet fram, då throner vackla!
Bland menskoslägtets ädle, bland dess bäste,
Dem efterverlden ägnat ärans krans,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
