- Project Runeberg -  Några tankar om sättet att upprätta och befästa den urgamla franska monarkien /
6

(1871) [MARC] Author: Hans Järta
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än Richelieu hade åtnöjt sig med att förstöra denna
visserligen farliga litterära klubb, men han såg längre och
uttänkte en plan att vända densamma sig och
konungamakten till nytta. Han förmådde ledamöterna deraf att
sammanträda offentligen, och under hans beskydd. Detta
nya samfund, kalladt Franska Akademien, väckte genast
farhåga hos parlamentet, som då motarbetade Richelieu,
och sökte inskränka konungamakten. Också ville
parlamentet ej medgifva det någon befattning med annat än
ord. Man kan ej neka att Akademien gjort mycket godt.
Om filosoferna genom något kunnat hållas tillbaka, om
qvicka snillen genom något kunnat bringas ifrån Satiren
till Oden och Epitren, så var det genom hoppet om en
plats i Akademien, och, sedan de vunnit den, genom
behofvet af sina medbröders bifall. En parvenu, satt vid
sidan af en cardinal, en duc & pair, en
premier-ministre, borde naturligtvis vara för mycket smickrad af
denna akademiska jemlikhet för att icke något sakta sitt
skrik om den politiska. Sjelfva d’Alembert måste tillstå,
att Akademien är ett band, nog mägtigt att hålla en
författare inom de skrankor, hvaröfver han annars i sitt
öfverdåd kunde varda frestad att klifva[1].

Nu borde denna inrättning — hvars gagnelighet
äfven bevisas deraf, att den blifvit under revolutionen
förstörd — åter upplifvas och sättas i all möjlig
verksamhet. Då Akademien står under regeringens omedelbara
uppsigt och eger ibland sina ledamöter ett behörigt antal
af gens de qualité, kan det ej vara farligt, utan tvärtom
ganska nyttigt, att lemna den en oinskränkt domsrätt uti
litterära mål, låta den utdela allt litterärt anseende och
alla belöningar, samt göra det till hvarje rättsinnad


[1] Celui qui se marie, dit Bacon, donne des ôtages à la fortune;
L’homme de lettres, qui tient, ou qui aspire à l’Académie, donne des
ôtages à la decence. Cette chaine, d’autant plus puissante qu’elle est
volontaire, le retiendra sans effort dans les bornes qu’il seroit
peut-être tenté de franchir.
L’Ecrivain isolé, & qui veut toujours l’être
est une espece de celibataire, qui, ayant moins à menager, est
par-là plus sujet ou plus exposé aux écarts. L’Autorité, il est vrai, peut
l’obliger à être sur ses gardes; mais n’est il pas plus doux & plus
sûr d’y interesser l’amour propre? (D’Alembert, Preface de l’histoire
des membres de l’Académie Françoise.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jhtankar/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free