Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
FÖRSTE ELEGANTEN. Om förlåtelse, men inte
skulle min nådiga händelsevis vara ”Den Stumma från
Portici”?
TREDJE ELEGANTEN. Du, min bror, som vill
så gerna beundra allting här i verlden, sätt dig du
och lyssna på tystnadens vältalighet.
ANDRE ELEGANTEN. Se så, låt den unga da-
men vara i fred; Herrarne kan ju märka, att hon ä”
från Manilla.
FÖRSTA ELEGANTEN. Hör nu, min sköna granne.
Så visst som jag ämnar förtära femtio Lybska spar-
ris på Blå porten i qväll, så visst går jag inte häri-
från, förrän ni låtit ett vackert ord svälva fram som
en fjäril öfver edra läppars rosenrabatter.
ANDRA ELEGANTEN. Nej, rabattera litet på dina
granna fraser, min käraste bror, ty våra enkla Sven-
skor ä intet vana vid Österlandets blomsterspråk.
WILHELMINA (med något förtrytsam ton). Her-
rarne kunde just låta en enkel Svenska få vara i
fred.
FÖRSTA ELEGANTEN. Nånå, bli inte ond, lilla
dufvan.
WILHELMINA, Ja, det syns nog att jag är en
stackars dufva, för vore jag ett rofdjur, så sutte Her-
rarne inte här.
ANDRA ELEGANTEN. Hvilket rofdjur skulle väl
skrämma oss, min nådigaste?
WILHELMINA. Åh, om jag vore till exempel —
en björn; — Lejon och björnuar trifvas aldrig på sam-
ma jordfläck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
