Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
»Liksom till öfverflöcl ett fåfängt « vankar,
Så under inånga ord röjs ofta brist på tankar.»
Jag hade fått min första lilla »dufning». Magennan-
nens ord hade framkallat ännu en liten svallvåg af munter-
het, som ökades nästan till brottsjö, då en af skådespelarne
puffade den spenslige i sidan under utropet: »Akta dig,
Söderberg, han ämnar gå i din genre.»
»Låt honom gå, jag åker!» genmälte Söderberg med
en stolt sidoblick åt min obetydlighet, under det ett sorl
af: »Söderberg är qvick, Söderberg är qvick», fylde den
redan förut för mig så qvalmiga teaterluften med tunga
moln af idel ovänlighet.
Jag stod der ensam, lutad mot stammen af ett teater-
träd. Regissören hade gått till sin byra, de repeterande
hade en ensemble-scen, som samlade dem alla ned mot
rampen. Jag kände på mitt bröst en qvarnsten, som inte
kunde rubbas hvarken af Hwasser, Geijer, Atterbom, Oehlen-
schläger eller Thomander. Alla dessa storheter kunde i
detta ögonblick ingenting uträtta till min förmån. Det
gälde att reparera min misslyckade entrée i denna samling,
för hvilken jag nu var främling, men som inom kort (jag
skyndar att förklara det) bemötte mig från alla håll både
med vänlighet och tillmötesgående.
Det bästa parti jag kunde taga, vore att smyga mig
bort lika obemärkt som jag gjort mitt inträde, men mina
steg hejdades af regissörens kommandostämma:
»Lindqvister! ici! Skaffa hit Thorsell till klockan fem
i qväll! Bär honom hit död eller lefvande!»
Det var teaterordonnansen, som mottog sina instruk-
tioner i denna muntra stil.
Jag stod der ännu qvar i den djupa skuggan af mitt
träd, funderande öfver de repeterandes lyckliga förmåga att,
ostörda af alla dessa högljudda order, kunna memorera sina
långa roller. Söderberg passerade förbi mig med noncha-
lanta steg, gnolande på en aria ur Friskytten. Han tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
