Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
i förbigående vilja beräkna bura många tum jag kunde
vara högre, och fann sig troligen, efter någon sträckning
på vadorna, belåten med slutkalkylen. Demie min förste
lille buse vid scenen blef innan kort en af mina hjertliga-
ste och tjenstvilligaste vänner, och förgäfves sökte kamra-
terna reta honom till fiendtlighet genom att i hans närvaro
titulera mig för »första komikern». Söderberg insåg lika
väl som hvarje sann artist, att konsten icke känner någon
rangrulla. Det högsta är det rent konstnärliga, och detta
beror icke på ramens dimensioner, det rymmes lika väl
inom fliken af en bondjacka, som inom vecken af en
konungamantel, det uttalar sig lika hörbart i en suck, ett
halfqväfdt ord, som i en storartad plastisk attityd, det —
men jag går ju från ämnet, jag går ju från min skugga
och mitt teaterträd.
Plötsligen gled någonting liknande en sommarsky, be-
lyst af solsken, fram genom det tunga mörkret å scenen,
och ur skyn förnam jag en englastämma:
»Kjellberg! Kjellberg! Vill du vara så god och pre-
sentera mig för herr — herr Jolin, det är ju så?»
Jag fördes i hast som upp i sjunde himlen. Denna
späda och dock så fylligt klara stämma hade ju så många
gånger hänfört mig som Jungfrun af Orleans, som Ophelia,
som Farliga Tanten, som, som, som — jag har ej rum för
alla mina som. Det var Emilie Högqvist, som räckte mig
sin lilla fina hand, och helsade mig med de blida orden:
»Välkommen till oss! Lycka till med den nya pjesen, om
hvilken jag hört baron Hamilton säga så mycket godt. Jag
hojDpas att vi snart ska’ bli goda vänner och kamrater!»
Qvarnstenen ramlade ögonblickligen från mitt bröst,
min tunga fubblade med någonting om »lycka och ära»,
medan min hand behöll den systerliga räddarinnans under
en ordlös bön om hjelp och stöd.
Och stödet svek mig inte. Inom två minuter var re-
petitionen slutad och Emilie Högqvist presenterade mig för
alla de närvarande. Välkomningar och handkramningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
