- Project Runeberg -  Teater- och skolpojksminnen /
19

(1895) [MARC] [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19
några droppar af den doftande drycken, utbrast hon nästan
jublande :
»Skål för konsten! och för begges vår konst, konsten
att glömma!»
»Och nu, snälla Jo. Jo., glöm alla de mörka spöken
jag låtit gå afskräckande öfver scenen, var rask, modig
och förhoppningsfull! Glöm framför allt sig sjelf, och var
i morgon på generalrepetitionen endast »Calle Wallin»,
eller hvad han heter, cien der äfventyrliga studenten, som
vill omvända sin gensträfviga pappa och mamma. Jag
sitter osedd i en vrå och ser på, och kommer väl sedan,
om jag får lof, med mina små anmärkningar. Förlåt mig
nu, att jag helt ohöfligt kör bort min gäst, men jag har
repetition om en halftimma och måste först gå igenom min
långa lexa, min skräck och fasa, men — min glömskedryck
och tröst.»
Jag fattade med värma den älskliga konstnärinnans
hand och tackade henne för den oförgätliga stund jag fått
tillbringa i hennes hem och för de vänliga råcl, hvilka skulle
slå rot i mitt minne.
»Jag har fått lära mycket på de här timmarna» —
slutade jag — »både af konstnärinnan och menniskan.»
»Åh prat», — skämtade hon, i det hon följde mig
ut genom salen. — »Om Jo. Jo. säger åt kamraterna, att
Emilie Högqvist uppträclt som lärarinna, då skulle de re-
censera mig med ett skallande skratt. — Men vi ha hastigt
blifvit goda vänner, inte sannt? Jag har af tanklöshet eller
tankspriddhet kommit att vända litet ut och in på mitt
hjerta. Det göra vi gummor alltid, då vi komma i sällskap
med ungdomen. — Ack, den som hade Jo. Jo:s sex och
tjugu år!»
»Det måtte icke vara mycket som —»
»Nej, ack!» afbröt hon mig med en lätt suck — »den
som bara hade sex år, men — mina egna!»
Hon afskedade mig med den vänligaste nick.
Jag gick hem grubblande öfver denna ovanliga qvinna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjteatermi/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free