Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
hvars hela konstnärslii var en leende smärta. Minnet af
hennes torftiga barndom korsade ständigt som blixtar hen-
nes tankar och dikterade hennes handlingar. De frestelser
en flicka af hennes ovanliga skönhet utan stöd, utkastad
som en spån på lifvets stormvåg, skulle pröfva, höra icke
inom ramen af denna lilla skiss; alltnog, korta fröjder och
djupa sorger röjde henne väg till den höga rang hon inne-
har inom svenska scenens Pantheon; hennes älsklighet som
qvinna gjorde och gör henne oförgätlig hos alla dem, som
hade lyckan att komma i hennes närhet.
Också står minnet af detta vårt första »på tu man
hand» så lifligt för min själ, att, fastän ett och tjugu år
lagt sin dimma öfver glaset till minnets nattkikare, erinrar
jag mig ännu många delar af vårt samtal nästan ordagrannt.
I alla fall, om formen skulle ha blifvit något glättad i de
uttryck, som, lagda i konstnärinnans mun här, till följe
deraf förefalla något bokliga, så hvad är värdet utaf denna
kattguldsglans mot det gedigna guldet i hennes tankar och
känslor, och åt hvilka hon alltid gaf uttryck, som kunde
anstå den mest finbildacle qvinna.
Den lilla briljantringen skyndade jag att återköpa hos
Möllenborg, och återgäldades jag ett par dagar derefter den
summa »madam Lundholm» erhållit för klenoden af den
tacksamma konstnärinnan, som blickade på den som på ett
kärt minne, och glad öfver min lilla uppmärksamhet, för-
säkrade: »i dag skall ingen madam sätta mig i penninge-
förlägenhet.»
Djupt genomträngd af tankarne på alla de svårigheter
jag hade att bekämpa vid min förestående debut, och speg-
lande min »kallelse» och min böjelse i de facer af teater-
lifvet, Emilie Högqvist så lifligt för mig framstält, beslöt
jag att, så vielt jag det förmådde, följa hennes råd, och att,
glömmande mig sjelf och allt hvad jag ville glömma, störta
mig i den strömhvirfvel, som antingen skulle föra mig räddad
ett stycke på väg till konstens dimhöljda mål, eller också
begrafva den djerfve i sina djupa vågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
