- Project Runeberg -  Teater- och skolpojksminnen /
45

(1895) [MARC] [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45
nemligeu ett par gånger med ângestfull röst: »Harald!
Harald!» medan jag.vadade mot stranden. Olyckan hade
öfveikorsat ceremonielet oss emellan, och »magistern» be-
titlades icke med namnet af sin höga värdighet.
Till min glädje fann jag, att djupet mellan »Galten»
och ön »Ankan», icke öfversteg fyra fot, att botten var
temligen slät och jemn, och att jag sålunda kunde bringa
min sköna följeslagerska i det närmaste torrskodd i land.
Jag återvände och inbjöd den hulda att begagna mina ax-
lar som bärstol. Rodnande spejade hon vida omkring efter
nagon seglare, men denna del af fjärden låg långt på sidan
om den allmänna stråkvägen, och endast längst ut åt hafvet
varsnade vi röken af en förbifarande ångare. Jag hjelpte
henne varsamt till sin höga sittplats på min venstra skuldra,
och började den äfventyrliga promenaden, balanserande mel-
lan de långa vågorna, som genombrutna af »Galten» och
några hans grannar likväl ännu hade qvar en stor del af
sin kraft.
Räddad, men med balklädningen till största delen genom-
dränkt, nedsattes min ljufva börda på stranden; men nu
började en ny förlägenhet. Åskmolnet hade upphunnit oss
och regnet störtade ned i strömmar.
Förgäfves sökte vi skydd under de glesa martallarna
på den lilla holmen, knappt en åttondels tunnland i utsträck-
ning; förgäfves skrek jag, hojtade och viftade med näs-
duken, afståndet till bebodda trakter var öfver en fjerde-
dels mil, stormen tjöt och askan skrälde; ingen dödlig kunde
höra oss.
Olivia, hvars goda lynne återkommit, då hon satt fo-
ten på landbacken, suckade åter, medan hon hukade sig
ned under en enbuske: »Hur kunde magistern bete sig så
illa mot mig och min lilla Ejder?»
»Förlåt, förlåt den oförlåtlige!»
»Hade magistern sett på vindkasten och tänkt på rodret,
så voro vi nu redan framme vid Herrstanäs, i stället för
att ––-»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjteatermi/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free