- Project Runeberg -  Teater- och skolpojksminnen /
46

(1895) [MARC] [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46
En bländande blixt och ett skrällande åskslag gick
tätt öfver våra hufvuden; hon tystnade och slöt sig när-
mare sin olycksbroder.
»Ljufvaste fröken Olivia, himlen sjelf tycks vilja af-
bryta era hårda förebråelser.»
»Jag menade inte så illa.» Hon lade sin lilla hand,
sin lilla kalla och af regnet våta hand i min. Jag ville
värma den med en kyss, men hon drog hastigt både sig
sjelf och handen tillbaka.
»Inga barnsligheter, herr magister. Vi ä’ väl inte
utom våra pligter och våra minnen, fast vi som Robinson
förts till en obebodd ö.»
Saltvattnet, störtregnet och hafsvinden kunde icke af-
kyla mig mera än de isande orden. Jag insåg det orid-
derliga i mitt beteende.
Efter ett par timmar mullrade åskan endast på af-
stånd, men regnet fortfor med oförminskad kraft, och min
hulda följeslagerska var nu lika genomvåt som jag sjelf.
Förgäfves sargade jag mina händer med att afbryta gre-
nar, qvistar och löf, dem jag sökte sammanfläta till ett
tak öfver min huldgudinna; slagregnet genomträngde allt.
Utan knif och utan elddon, egde jag intet vapen i striden
mot naturen och elementerna. Jag erbjöd mig derföre att
genom simning försöka uppnå närmaste ö, och på detta
sätt från holme till holme hinna bebodda trakters hjelp,
men Olivia besvor mig, att i den vilda sjögången icke våga
lifyet. Den molnhöljda himlen och augustinatten insvepte
oss snart i becksvart mörker.
Dock, innan detta fullkomligt inbrutit, varsnade jag
i vår närhet en till hälften kullblåst gammal tall, hvars
uppryckta rot bildade en sorts miniaturgrotta, skyddad för
vinden. Jag ilade dit, fann möjligheten till en sittplats
åtminstone för en, samlade i bergsskrefvorna all den mossa,
som regnet ännu icke genomdränkt och anordnade med
granris och qvistar till ressorter och grästorf och mossor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjteatermi/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free