- Project Runeberg -  Teater- och skolpojksminnen /
60

(1895) [MARC] [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GO
men opålitliga häftplåstret. Magisterns »dagsverkarlön»
uppmanade honom till hushållsaktighet, och denna dygd
blef nu Welchers hemliga bundsförvandt och medhjelpare.
Efter några lätta ryck dansade peruken, följd af allas strå-
lande blickar, upp mot taket, der den sväfvade som en
förmörkad fullmåne midt öfver den sofvandes kala hjessa.
En fröjd, som icke vågar ge sig luft, är alltid dubbelt
stor, och man kan derför lätt domina till skolpojkarnes
glädje, då Welcher lyckligen fastgjort silkesändan vid bords-
foten, och alla latsade fortsätta sin läsning, som om ingen-
ting passerat, medan de samtligen ville kikna af skratt.
Blondin, sedan han första gången på sin lina passerat
Niagara, kunde icke lifligare helsas som dagens hjelte än
vår Welcher, som uttänkt och utfört vågstycket med peru-
kens himlafärd.
De spridda skrattexplosionerna i förening med kylan
kring hufvudet väckte imellertid snart den slumrande lä-
raren. Magistern började titta och känna omkring sig på
alla sidor, ifrigt biträdd af sina lärjungar i letandet efter
hufvudprydnaden. Han gjorde till och med en hastig ut-
flygt till sina rum, men återkom dubbelt ursinnig öfver det
fåfänga sökandet. Några oförsigtiga pojkars ögonfärder åt
taket vägledde slutligen hans blickar till målet. Stum af
häpnad påsatte han sina glasögon.
Att skildra de olika känslor, som nu omvexlande af-
tecknade sig i allas ansigten är icke möjligt. Dådet var
för öfverdådrgt, förbrytelsen för oerhörd; här fanns ej råd-
rum för en ransakning.
Magistern skummade af raseri.
»Gustos! hit med risen! alla risen!» röt den föroläm-
pade, medan silkestråden för honom obemärkt fästades vid
sjelfva katedern. »Jag ska nöta ut dem cdla på er alla,
era uslingar!» Och han stälde sig som en lefvan.de barri-
kad med ryggen mot utgångsdörren, för att hindra hvarje
utsigt till räddning.
»Primus hit! Lägg upp dig, skurk!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjteatermi/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free