- Project Runeberg -  Teater- och skolpojksminnen /
74

(1895) [MARC] [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74
uppoffrande form, kärlek till skönheten och behagen eller
guldet och äran, kärlek till det sublima eller det obetyd-
liga, allt som slumpen eller ingifvelsen matat ert ständigt
hungrande hjerta.
»Min herre tycks inte egentligen veta hvad vi mena
med kärlek», invänder ni.
Mitt herrskap, jag vet bara, att menniskohjertat är en
polyp, som med hundra glupska armar famlar efter något
att suga sig fast vid, men fånga dessa armar intet, börjar
det arma odjuret slutligen förtära sig sjelft,
»Men knappnålen?»
Ack, ja, knappnålen!
Jag vet icke om jag presenterat för er min knäkam-
rat uti apologistskolans rektorsklass, i hvilken jag inom
kort uppsvingade mig till primus; jag menar min knäkam-
rat — lilla Pettersson1

Secundus Pettersson var en ljuslockig, finhylt gosse,
hvilken lärde sig blåsa flöjt för samma gamla tyska musikus,
som informerade mig sjelf på fiol. Vi voro således ett
par musikaliska grannar och användes icke så sällan som
orkester vid barnbaler hos traktens sä kallade »bättre» fa-
miljer.
Vi hade just en afton exeqverat en långpolska i öfverste
X’s älskvärda umgängeskrets och skulle, efter väl inmun-
digad supé, begifva oss hem, omringade i afskedets stund
af den tacksamma barnaskaran, som med nyfikenhet synade
våra instrumenter, då jag märkte att jag förlorat det band,
hvarmed jag brukade omsnöra vaxduken kring min cre-
monesare.
»Får jag inte bjuda den här knappnålen?» läspade
en liten förtjusande fröken på tio år, husets enda dotter,
och räckte mig med skalkaktigt behag en nål, som fästade
en liten blomma vid hennes bröst.
»Tusen tack!» hviskade violinisten med ett öfverlyck-
ligt leende, ty han hade i kottiljongen .blifvit uppbjuden af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjteatermi/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free