Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
skulle sättas på sådana martyrprof, som dem vi gingo till
mötes. Vi hade nemligen ännu icke genomgått vår qväs-
ningsprocess, och våra nya, men äldre kamrater å Gymnasium
beredde sig till sina profossnjutningar ungefär med samma
lystnad, som kannibalerne från sin östrand ordna sig att
angripa en skeppsbruten besättning.
Förgäfves gjorde vi de djupaste bugningar för våra
förnäma medlärjungar, vi voro ändå inte slaviska nog.
Starka händer grepo derför våra nackar och böjde våra
pannor ända ned till golfvet. Orden frihet, jemlikhet och
broderskap existerade aldrig inför dessa aristokrater, som
klass efter klass förtryckte hvarandra. Jag vill icke tala
om lakejsysslorna, att hålla i ytterrocken och sätta fram
galoscherna åt »superiorerna» ; — vi »inferiorer» skickades
derjemte alla möjliga småärenden, vid hvilkas förrättande
vi lifligt erinrade oss den stackars skomakarepojkens ytt-
rande till sin mästare: »Fins det på jorden något rysligare,
än att springa, komma för sent, och så — få stryk till.»
På lofstunderna roade sig våra förtryckare med en
för dem mycket nöjsam lek, kallad »släckning», troligen en
sorts försmädlig parodi på våra öfriga skickningar än hit,
än dit.
Leken bestod cleri, att de, som skulle ha roligt, stälde
sig på två långa led antingen i Gymnasiisalarne eller i
trapporna, men helst i dessa senare, emedan »det gick
raskare undan», såsom det hette på penalismens konstspråk.
Man tog så en stackars inferior till delinqvent, och skuffade
honom våldsamt man och man emellan, så der som man
kastar volant eller handterär en skottspole, tills den stackars
flygande olycksfogeln utmattad och yrvill dignade ned på
stenarne. Nästa sekund lyftes han doek åter upp på benen,
och leken fortfor, tills det arma offret, ej längre mägtigt
af sjelfbeherskning, föll i högljudd gråt. Med ett hånskratt
affärdade man då »den cqväste», och sökte sig en annan
leksak, som man i visst fall kunde likna vid saliga »re-
presentationsfrågan»: den fick nemligen icke falla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
