Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Att under dessa vilda och farliga nöjen fästa sig vid
sådana småsaker som en söndertrasad rock, ett blått öga
eller en blödande läpp var på intet vis »romerskt», och
slika bagateller lönade alls icke mödan att tala om. Knappast
fick man anmärka, att en ung för det närvarande högt
uppsatt grefve vid en dylik »skickning» fick två af sina
framtänder utslagna. Jag vill ej nämna hans namn för att
ej bli förrädare mot hans löständer.
För en främmande åskådare måste det emellertid ha
varit en upprörande syn, att se en stackars »utskickad»
ined förtvifians ansträngningar söka klamra sig fast kring
första hals han far tag i, men oupphörligen bortstötas just
i räddningens ögonblick, likt en drunknande, slungad mellan
biänningaine; och om man i bild eller dramatisk handling
vill teckna »en ifran samhället utstött», skulle man just
begagna sig af en dylik scen. Men för de stenhjertade
superiorerna var denna lek ett lika läckert nöje som en
tjurfäktning för någon af Spaniens söner.
Ett par bröder bland oss inferiorer utmärkte sig för
sina kämpagestalter, med ty åtföljande kroppskrafter, och
dessa jättar lyckades superiorerna aldrig att »qväsa». —
A i svagare flydde också, så ofta vi kommo åt, under deras
vingars skugga, men fingo då alltid vid andra tillfällen
dubbelt umgälla våra räddningsförsök. Sjelf hade jag mina
sma portiätt-tecknareanlag att tacka för en och annan hjelp
i nöden, och jag tog mina »förmäns» nobla profiler på
ackord, för att undvika att bli »skickad» eller att sätta
fram galoscherna.
I dessa tider, då solen ännu icke börjat ruinera de
anna porträttmålarne, var man lika angelägen som nu, att
på ett eller annat sätt få sina drag förevigade; och min
blyertspenna hade derför flitig sysselsättning. Jag var alltid
»befald», som det hette på gymnasii hofspråk, efter slutad
lektion, än hit, än dit till någon »superior», som likväl i
sitt hem täcktes bortlägga den stela etiketten och behandla
mig med en viss nedlåtande mildhet, hvilken jag i min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
