- Project Runeberg -  Teater- och skolpojksminnen /
87

(1895) [MARC] [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87
Från Munkbron köptes ett tjog lefvande kräftor, som
alla förmedelst sakta gnidning utåt ryggen söfdes och
stäldes i rad nedom katedern. Adjunkten X., närsynt ocli
tankspridd, observerade icke de små fienderna, hvilka dess-
utom doldes af ett par gymnasister, som låtsade syssla vid
katedern, på hvars stol den ingenting anande pedagogen
satte sig, i det han torkade sina glasögon.
Ett par minuter förrunno under en dödstystnad, som,
just för sin ovanlighets skull, höll på att aflooka läraren
en komplimang, då plötsligen en liten knäppning hördes
fran en vaknad och ramlande kräfta, som började sin pro-
menad fram på golfvet. Adjunkten stirrade andlös på det
mörka föremålet, reste sig upp och joåsatte ännu ett par
glasögon.
Bleknande utropar han slutligen med sin skorrande
stämma: »Hvad i herrans namn ärr dettadera? Sannerligen
för Gud trorr jag inte, att det ärr en — kreefta!»
Alla lärjungarne stiga upp med miner af oskuld och
förvåning och utbrista i korus: »Ja det är det verkligen!»
Ännu en knäppning och ett uppvaknande hos de små
crustacéerna, som somnat på sin post.
»Och derr ärr ännu en! —- Och derr— och derr —
noch en ! »
Adjunkten pekar med magert och darrande långfinger
pa krypen, som efter hvarandra och nästan i gåsmarsch
framträda på tiljan, och med uppsyn af den högsta för-
skräckelse börjar han snurra omkring på katederplatån, för
att spana, om han också der skulle skåda föremålen för
sin afsky.
»Primus! Varr god och ha ut de otäcka kräken.»
Primus bugar sig vördnadsfullt och anmäler, att han
»är så rysligt rädd för kräftor».
»Nå, men secundus då, förr allt i verlden ha ut dem!»
»Också jag är alldeles otroligt rädd för kräftor», be-
dyrade secundus, i det han gjorde min af att uppstiga på
sin bänk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjteatermi/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free