Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
träffade elektriskt den arme läraren, som ovilkorligen genast,
kastade skygga blickar rundtomkring sin upphöjda plats
och som till sin grymma omgifnings fröjd omöjligen mägtade
bekämpa sin medfödda antipati. Man hade upptäckt hälen,,
hvaruti Achilles var sårbar, och man roade sig med att
kittla den med knappnålsstygn.
Andra stunder dref man ett lika elakt gyckel med
hans närsynthet. Två tvillingbröder X. voro till den grad
lika i utseende och till rösten, att de en lång tid turvis och
endast en i sender bevistade adjunktens lektioner. Under
sken af att gå och dricka vatten intogo de sedan skiftes-
vis den behöfliga platsen, för att läsa för den frånvarande
brodern, och till gymnasisternas oändliga gamman märkte
läraren ingenting, lili slut misslyckades dock experimentet,
då adjunkten uppmanade den ena brodern att korrigera
den andras svar, ty den villervalla och det skratt, som
härvid uppstod, förrådde omsider för läraren det pojkaktiga
bedrägeriet.
En annan gång skämtade man med samma närsynthet
på följande sätt.
En liten pygmé bland gymnasisterna, men begåfvad
med utmärkta själsförmögenheter, lät låna sig till rodocka
under några lektioner.
Jättebröderna upplyftade den lille på hufven af det
höga klockfodralet, som hade sin plats vid sidan af kate-
dern, och från hvilken upphöjda plats han omöjligen utan
hjelp kunde komma ned. När den lilles namn af adjunkten
upprepades, följde intet svar.
»Den derr lilla junkern börjar bli en slarf!» menade
läraren »det ärr nu tredje gången han försummar.»
»Nej, nog har han varit här», invände custos, »men
han är sa liten, att adjunkten kanske inte observerat honom.»
En blick, som skulle vara barsk, men hvars uttryck
öfverkorsades af ett godmodigt leende, blef talarens enda svar.
»Jag skall väl tala vid hans kärra farr, min gamla
vän», puttrade adjunkten sakta, medan han med sitt magra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
