- Project Runeberg -  Dikter /
11

(1830) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LÄRKAN.

Högre uppsteg dagen,
Glädjen och behagen
Väcktes ur sin långa vin ter dvala;
Vårens krans blef bunden,
Göken gol i lunden,
Och kring hyddan flög min kända svala
Luften ljöd och skogen,
Minsta fogel trogen
Gjöt i stämmor späda hjertats brand.

Allas fröjd jag hörde;
Djupast dock mig rörde,
Lärkans ljufva lott i himlaranden:
Varmast sågs den ömma
Om sin kärlek drömma,
Och om sällheten af lifs sekunden;
Hvarje ton hon sände,
Der till skyn hon lände,
Tycktes klinga i mitt öra så:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jlrdikter/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free