Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 86 —
Förgäfves, sen dess purpur tyual af,
Du vattnar hennes rot med tårefloder;
De bleka bladen söka blott en graf,
Och stängeln sjunker mot sin kalla moder.
O! snart ju ila dessa stunder bort,
Som offras här åt sträfvandet och hoppet;
Då menskans bana mättes ut så kort,
Hvi skall dess glädje vissna under loppet?
Mot dig jag blickar, tid, som har förgått,
Som seglarn på sin sörjda strand tillbaka;
Ack, le och njuta, det var barnets lott,
Och ynglingens är strida och försaka.
Hvad är dèn verld, som ljusnar för mitt hopp,
Den palm, hvarom min djerfva aning talar,
Emot den hydda, der jag växte opp,
Och kransarna uti min barndoms dalar!
Dock klagar icke jag — den fröjd, som var,
Skall hjertats dufvobud ej återfinna;
Blott ljufva minne af förflutna dar,
Blif du min trogna följeslagarinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
