- Project Runeberg -  Dikter /
87

(1830) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kanske ännu vid vägens slut en vän

För den af bördor tyngda vandrarn ömmar,

Kanske att ålderdomen ger igen

Min fordna frid och mina barndoms-drömmar.

. no! >;H>. : ••■< iii> isf ,v gm ’1

•»bbru[ "ii/i
När, böjd mot stafven i min matta hand,

Jag ser det rum, der inga sorger agga,

Då skall jag stappla nöjd till grafvens rand,

Som fordom, mången afton, till min vagga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jlrdikter/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free