- Project Runeberg -  Dikter /
119

(1830) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 119 -s

24.

Under strandens granar lekte gossen

Vid en vik af den besjungna Saimen.

Honom såg, ur böljans salar, Necken,

Såg med kärlek på den sköna gossen,

Önskande att bonom till sig locka.

Då, som gubbe steg ban först på stranden,

Men den muntra gossen flydde honom;

Och som yngling steg ban sen på stranden,

Men den muntra gossen bidde icke;

Sist, förvandlad till en yster fåle,

Steg han opp och hoppade bland träden.

Nu, när gossen såg den muntra fålen,

Gick han sakta lockande till honom,

Grep i hast hans mahn och sprang på ryggen,

Lysten att en glädtig ridt försöka;

Men, i samma ögonblick, till djupet

Flydde Necken med sitt sköna byte.

Kom så gossens moder ned till stranden,

Sökande sitt barn, med sorg och tårar.

Henne såg, ur böljans salar, Necken,

Såg med kärlek på den sköna qvinnan,

Önskande att henne till sig locka.

Då, som gubbe steg ban först på stranden,

Men den sorgsna qvinnan flydde honom;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jlrdikter/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free