- Project Runeberg -  Dikter /
130

(1830) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 130 -s

Och klappade på borgens port, och sade:
I, stormande passioner! hvarför fylla
Med ödeläggelse och krig de rum,
Der förr i offraden åt mig och lugnet?
Bekännen än mitt öfvervälde, hvilen
Som oskuldsfulla barn i mitt beskärm;
Och lydnaden skall återbringa lugnet,
Och lugnet följes blott af goda englar. —
Se hvarför striden, hvarför rasen i?
En qvinnas rika blomstergårdar mätta
En annan fjärils boningslust — för er
Stå ej de fulla blomstrens kalkar öppna;
Men, hvarför svärma ständigt kring densamma?
Hvad en er nekar, skall en annan skänka,
Och lika nektar dricks ur lika blommor.
Så talade, vid borgens port, förnuftet.

Då låg, bland söfda söner, innanför,
Svartsjukan, kärlekens och hatets dotter.
I fridlös dvala låg hon der, och sög
Ur egen märg en otillräcklig näring,
Och skärpte sin, för dagen skygga blick,
Och spetsade sitt öra, under sömnen.
Så hörde hon förnuftets tal vid porten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jlrdikter/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free